Jorå, ni ser ju själva att jag sitter som drottning Silvia på en klippa och vinkar glatt till solnedgången som om den vore Sveriges skattebetalare. Att solnedgången är åt höger och jag vinkar åt vänster finns det ingen som helst förklaring till men inom monarkin ställer man sig varken på höger eller vänster sidan inom politiken och kanske funkar min kunskap om höger och vänster lite på samma sätt.

Under helgen var jag evigt tacksam över ingen i min familj gillar grönmögelost (förutom jag) eftersom jag då slapp vara märkbart girig och kunde sno åt mig hela osten själv utan att någon reagerade.

Solnedgångarna i skärgården är precis så här vackra nästan varje kväll under sensommaren.

Att få vara mitt i det tackar jag min pappa för, det är ju trots han som äger segelbåten och det är ju han som envisas med att jag ska följa med varje år och luffa runt bland öarna.

Om jag tycker att det är jobbigt? Inte ett jävla dugg! Det enda som var jobbigt på den här turen var att jag var tvungen att åka hem. Tänk i hela min uppväxt har jag luffat runt så här varje sommar, hela sommarloven. Det här är livet på en pinne!